Spindeln i koppen

av Gustaf

Just som jag ska ta ännu en klunk kaffe upptäcker jag en mycket liten spindel som, till synes febrilt, klättrar på insidan av koppen. Den strävar uppåt, bort från den nu svala vätskan, mot ljuset och räddningen bortom öppningen där ovan. Underlaget är emellertid halt och spindel tycks ha svårt att få fäste i vätan. I ett försök att hjälpa sträcker jag försiktigt fram mitt ena pekfinger och placerar det under krabaten, en livlina säkert hundra gånger större än den nödställde. Något, kanske den hotfulla skillnaden i storlek, kanske det stressfulla i situationen som sådan, får dock den lille att drabbas av panik. Istället för att klättra upp på fingret och låta sig lyftas ut ur koppen, faller den handlöst mot dess botten och slår ner i det svarta bråddjupet. Den lilla kroppen sjunker omedelbart, som en sten, utan så mycket som en krusning på ytan. Jag kan inte undgå att känna mig skyldig, vore det inte för mitt klumpig räddningsförsök hade spindeln kanske till slut lyckats ta sig upp. Räddaren är i en handvändningen gjord till dråpare.

Annonser