Den raka linjen

av Gustaf

När jag förstrött bläddrar genom anteckningsboken på jakt efter något jag minns att jag tänkt, stöter jag på lämningar efter sommarens intensiva uppsatsarbete. Under rubriken ”Frågor till handledningen” har jag, bland inte mycket annat, missmodigt antecknat;

”Känns det inte fullständigt godtyckligt? Svammel!”

Så här i efterhand, med uppsatsen färdig, seminariebehandlad och snart betygsatt, ter sig frågan märklig, rent av främmande. Om jag överhuvudtaget ställde min stackars handledare inför den minns jag inte, men jag måste uppenbarligen vid något tillfälle ha funnit den tillräckligt angelägen för att anteckna. Det är en besynnerlig tingens ordning att processens alla vedermödor halkar ur minnet så fort. De otaliga kurvornas tvära och ofta ångestladdade kast bankas ut till en enda raksträcka. Med tiden kommer jag bara att minnas glädjen.

Annonser