Längs vägen

av Gustaf

En resa mellan två punkter. Utanför flyter landskapet förbi och med det andras liv och drömmar i prydliga portionsförpackningar. Man får för sig att de är lyckliga där innanför. Att de rent av måste vara det. Vi förbipasserande är det som stör, som tränger sig på genom treglasfönster och timmer. Det som för en stund påminner dem där inne om att världen här ute verkligen är och att den är lika verklig som den lilla värld de just nu lever. Skillnaden i storlek är av betydelse. Hammarslaget kommer tids nog att falla, städet kommer att möta halvvägs, och allt dem emellan kommer att böjas efter smedens vilja och fullbordas med ett fräsande. Än sänker sig dock skymningen över högsommarens gränsland. Fortfarande sträcker sig den lilla världens ljus ut i den stora. Så var det, så är det och så kommer det för överskådlig tid att förbli. Inte alltid för oss, men för några. Välj själv om detta är tröst eller hån.

Annonser