Gästfrihet

av Gustaf

Välkommen hem, sa någon, och gästen såg sig förvånad omkring – var detta ett hem? I så fall inte hans. Hur är det, frågade någon annan, och gästen letade febrilt efter ett svar,  ett som sade lagom, nog men inte mer. Lättnaden var omedelbar när det gick upp för honom att inget svar heller önskades. Han själv önskade sig däremot i det ögonblicket långt, långt bort. Bortom okända vidder och bråddjup, till en plats han inte visste något om men ändå kände bättre än denna, allt medan mat ställdes på bordet och plötsligt obekanta ansikten slog sig ned för att äta. När dörren stängts bakom honom och han slagit klackarna i asfalten vägde världen både tyngre och lättare än vanligt. Var det så här frihet kändes? Skavsår på axlarna och bomull under skorna? Alltings samklang med allt, eller åtminstone en lätt beröring vid allt. En förbipasserande som i trängseln oavsiktligt råkar snudda vid en annan, bråkdelar som från var sin sida skiljelinjen sträcker sig mot varandra. Vinden slöt sig runt honom, minnena stod som en strut. Han såg in i tunnelns gap och väntade lugnt på tåget. Om valet givits honom hade han kunnat leva här.

Annonser