Läsbarhetens gräns

av Gustaf

Nej, egentligen är vi bara enastående, för att vi använder ordet gud. För att vi måste föreställa oss att vi själva efter avslutad läsning av oss själva och allt det andra tillsammans, slutligen kommer att nå fram till läsbarhetens gräns. Och kanske är det denna gränsstation, som vi föregriper, som gör oss så enastående. Det är ute vid denna gränsstation, som egentligen ligger långt inne i tankarna, som vi samtidigt för det samtal mellan läslighet och oläslighet, som vi på försök kallar gud.

Inger Christensen, Hemlighetstillståndet (2011)

Detta alltså på tal om lapptäcken, de eventuella problemen med hemmasnickrade gudsbegrepp och vad som bör och inte bör vara öppet för tolkning.

Annonser