Packlårar

av Gustaf

Skymningen utanför. Den svaga doften av vått ylle och kylan som långsamt lämnar kroppen. Händerna sticker och kittlar när värmen sprider sig utåt mot huden. Vagnen packas tät av tyst acceptans inför det givna utgångsläget, det som är också i morgon. Slutna ansikten stirrar ut i det förbirusande mörkret. Noga aktar de sig för att möta blickarna från dem som stirrar tillbaka ur fönsterrutans dunkla spegelvärld. För en stund är vi lösta från det mänskliga. För ett ögonblick inget annat än kropp. Ett stycke materia, ett ting som transporteras från en punkt till en annan. Sammanbitna vilar vi i detta, sjunker ned i det och litar på att tystnaden inte bryts. Att vi tillåts fortsätta som packlårar medan ljuset viker undan och allt börjar om.

Annonser