Luffarmärke

av Gustaf

Förhoppningen att ur rörelsens bråddjup generera rörelse är ett slag i luften som studsar mot tomrummets väggar. Någon håller räkningen och du förmår inte slå dig fri. Lika för lika, likar åt likar. Förena dig med dem du inte kan besegra. Helst med dem du inte vill besegra. Ropet över hjärtlandet faller för döva öron och slår i marken med den sista suckens fulla tyngd. En bygd som fallit för egen hand. Utmärglade hus med insjunkna kinder och benen stickandes genom virket. Här vänder vandrarna tomhänta redan i grindhålen. De kommer inte att återvända. Sopa igen spåren, låt gräset växa. Inget mer återstår att göra.

Annonser