Torsdag

av Gustaf

Vissa nätter slår månskenet broar över världshistoriens bakgårdsvidder. Allt krymper till inget, knycklas ihop som ett förbrukat ark papper. När det vecklas ut igen är de fullklottrade sidorna tomma.

Sådana nätter är det lätt att tråckla armeringsjärnen ur rocken och försiktigt glänta på skyddslinserna av blankpolerat stål. Kustlinjen sjunker, passagerna blir mer generösa. Och allt lockar, skimrar, lyser av trevande tillförsikt.

Annonser