Söndag

av Gustaf

När tåget bromsar in låter det som hornstötar i ett rekviem. Två långdragna toner hopkrupna i varandras armar. Mellan döden och livet ligger ett tunt membran. Som huden på läpparna som pressas mot munstycket. Som notskriftens taktstreck. Uppslagsverket upplyser; ”Varje takt innehåller lika många slag som taktarten anger , och tar följaktligen lika lång tid att spela”, men garderar sig sedan; ”såvida man inte ändrar rytmen eller tempot.”

Annonser