Mellan varat och görat

Month: mars, 2014

Punktvis

Några ögonblick som jag minns och som i efterhand framstår som hermetiskt förslutna rum av början och slut.

När vi står tätt tillsammans bakom disken och hon stryker mig tre gånger lätt längs med underarmen fryser vattendropparna i luften. I en och en halv sekund finns vi, sedan aldrig mer.

*

Försommaren är alldeles särskilt skimrande den här morgonen. När du kommer ut på gatan framför det putsgrå sekelskifteshuset är det redan varmt fast klockan bara är nio. Skjortan är skrynklig, västen likaså, och medan du fiskar rätt på cigarettpaketet i bröstfickan tänker du att detta måste vara början på något, att det här är ett tillfälle som du kommer att minnas, att du på något vis borde markera detta inträde i en ny ordning.

*

Soffan är egentligen för liten för två, men det bryr vi oss inte om. Ligger istället uppstjälpta på sidan, lutade mot varandra som strandade skepp, graviterande mot centrum någonstans där våra kroppar möts. På skärmen framför oss; And it makes no difference. You can’t raise a Caine back up when he’s in defeat.

Tisdag

Tegelfasaderna längs innergården ser urlakade ut i marssolen. Som halvsekelgamla fotografier där barn i stickade luvor äter apelsiner i solskenet på trätrappor medan föräldrar i islandströjor och breda leenden ser på. En lågintensiv lycka som är alltings mitt. Som kräver mycket lite och därför erbjuds allt.

Torsdag, kl. 18:25

Först kläderna; koftan, halsduken, rocken. Sedan koppen. Ute på trappen med paketet i vänster hand och locket mellan den högras tumme och pekfinger. Ritualens automatonrörelser; tummen som för cigaretten uppåt, munnen som möter halvvägs. Klappandet på fickorna efter tändaren. Kugghjulen och lågan som flammar upp. Det första blossets svaga frasande, andetaget som följer. Två sekunders stiltje, så utandningen. Röken som stiger och dansar ur munnen. Det må vara löjligt, men jag saknar det varje dag.