Utdrag

av Gustaf

Från den dag då människan började tala med döden och mot den för att få fatt i den och stänga den inne, föddes något – ett sorl som upprepar, återger och dubblerar sig själv utan ände; ett sorl som successivt har genomgått en häpnadsväckande förökning och förtätning, och som vårt språk idag på samma gång vilar och gömmer sig i.

Michel Foucault, Språk mot oändligheten (1963)