Utdrag

av Gustaf

Från den dag då människan började tala med döden och mot den för att få fatt i den och stänga den inne, föddes något – ett sorl som upprepar, återger och dubblerar sig själv utan ände; ett sorl som successivt har genomgått en häpnadsväckande förökning och förtätning, och som vårt språk idag på samma gång vilar och gömmer sig i.

Michel Foucault, Språk mot oändligheten (1963)

Annonser