Minne

av Gustaf

När någon hejdat sig i steget, måttat och skurit ett utsnitt ur tiden. Hav och kontinenter krymper till en omfamning. Att se med en annans blick, att höra någon annans gränder: de mjuka samtalen och nycklarna som rasslar, stråken mot strängarna, ekot mellan husen. Livet som sträcker sig in i mitt eget, ruskar om det som en snökula och får de fasta punkterna att virvla. De små detaljerna ur allt det stora, fragmenten och erfarelseskärvorna. Hur de passar perfekt i de avtryck hon lämnat i min hud. Hur de får luften ovanför dem att vibrera.

Annonser