De inre boulevarderna

av Gustaf

IMAG1221(1)

Allt mörker, alla stjärnor, utandningsröken som dimslöjor omkring oss. Hennes tårar torkar på min axel och lämnar svart mascara på det slitna gröna tyget. Vi går tillsammans längs grusvägarna och vänder först när mörkret faller så tätt att skogsbrynet förvandlats till en väv av överlappande skuggor. Närmare staden står bostadsmaskinerna som nedstigna. Ljusa blickfång som en annan tid planterat i grönskan. Det förflutnas framtid och vår egen, rädslorna och allt vi hoppas på.

De inre boulevarderna är inte breda och raka utan vindlande och omöjliga att överblicka. Man tvingas treva sig fram, famla i blindo, försöka parera och absorbera stötarna, slå knän och fötter blodiga mot uppstickande kullerstenar och vassa kanter. Vi kan aldrig mer än hoppas, aldrig mer än försöka. Kanske är vi aldrig annat än vilse.

 

Annonser