Mellan varat och görat

Month: mars, 2015

Anteckning från hösten

Månen över stenstoderna i den ljusblå gryningen. Byggnadsarbetarna som röker, polisbilarna utanför tingsrätten, de påfrusna asfaltsängarna runt köpladorna. Pendeltågstationerna ligger som på ett radband, fasta punkter längs en förutbestämd linje. En stillhet i rörelse: allt flyter medan vi skär en korridor av lugn genom den värld som föds och dör i varje ögonblick. Inget har någonsin varit som nu. Inget kommer någonsin att bli detsamma. Sorgen i detta, och löftet.

Annonser

Cirkelgångar

Formen och poserna, fernissan som nogsamt stryks lager på lager och härdar till en blank reflexionsyta. Tryggheten och fångenskapen. Allt det du bygger åt dig själv: rörelsen bortåt och inåt, ännu är den kanske inte mer än en vagt förnimbar riktning, ändå omistlig. Mumlade besvärjelser i vägrenen, på bussen, i trapphusen. Hammarslagen och trafikbruset sveps i grådiset och läggs till takåsarnas och spirornas konturlösa staplar. Detta är en plats där samlandet pågått länge, där det sitter i väggarna, där det kommer att fortsätta också när ditt eget fullbordats. Förr eller senare blir alla enskildheter omöjliga att urskilja.

Bortom frågorna, långt förbi svaren, handlar allt om mejselns milda våld och marmorn som motstår impulsen att spricka. När skymningen faller, när du släckt lampan och skjutit dagen åt sidan. När du kryssar mellan vattenpölarnas speglar och den himmel de återutsänder. När tillvaron tystnar. Hjärtslagen som sträcker sig genom tomrummet och trevande söker sin spegling, ett ekolod som blint avsöker havsbottnens bergsryggar och bråddjup. Slaget som svarar sjunger genom skrovet.