Fakta och nostalgi

av Gustaf

Det är koltrastarna och den sovande staden. Det är den öde boulevarden, de kala träden, kylan i den tidiga vårnatten. Ur mörkret sjunger det och vi går längs gatorna inneslutna i den tid som bara är vår. Detta är en verkligare verklighet, det får man i alla fall för sig. Man intalar sig att det som sker här är det som verkligen betyder något. Och man intalar sig det och intalar sig det och intalar sig det. Tror för en sekund att det ska vara möjligt att försvinna in i fiktionen. Att vi skulle kunna sitta tätt intill varandra i en soffa på en halvtom bar för resten av våra liv. Att vi skulle kunna förbli omfamnade, hålla oss utom räckhåll. Att vinden och släpljuset över taken till sist ska bära oss, som tron bär koltrastarna genom marsnätterna och kylan. Så sker inte. Inte då, inte nu, aldrig.

Annonser