(Utan titel)

av Gustaf

Det blir svårare och svårare att hålla emot. Landsbygdsvärlden på andra sidan bussfönstret; den grå himlen och den fuktmättade vårvintern. Årstidens öppningar och hålrum. Här vilar tiden som förflutit, tiden som tycktes komma, som kunde ha kommit, som borde ha gjort det, som kanske kommer. Det ständiga återvändandet skär i bröstet: vart tar man egentligen vägen med all denna längtan?

Annonser