26.

av Gustaf

Det finns en sång som ljuder från en punkt just under bröstbenet men tystnar i höjd med nyckelbenen. Ansträngningen som gör det möjligt: musklerna som spänner under huden, den kontrollerade andningens reglage. Jag är rädd för vad jag skulle svara om jag verkligen fick frågan, rädd för att det ska synas i ögonen även när den uteblir. En plötslig darrning på handen i fel ögonblick. En stunds oförsiktighet. Man får för sig att det är på sådana detaljer det hänger.

Annonser