Juli

Det är den tid då man borde gå längs landsvägen om nätterna och spana efter rävungar som tumlar i vägrenen, känna doften av nyslaget hö och den första skärvan höstkyla i luften. Man borde, men man gör det inte. Istället skriver man: vi skulle bo i ett hus vid ett skogsbryn, se ut över ett fält där rävarna smyger i skymningen och råbocken skäller. Vi skulle vara lyckliga där. Lyckligare än vi är nu? Kanske. Åtminstone inte olyckligare. Mer troligt lyckliga på ett annat sätt; djupare, mer rotat vill man säga, men om det är sant är omöjligt att avgöra. Allt man kan veta är riktningen, scenen som framträder: en solvarm farstubro när solen går ner, mina färgfläckiga jeans och armen om din midja.