Berlin

av Gustaf

image

Vi landar på Schönefeld när solen just gått ned. Under inflygningen såg vi den som ett brinnande järtecken, kluven mitt itu av horisontlinjen. Nu har skymningen lagt sig. När jag stiger ut från flygplanet i den milda kvällsluften, går nedför trappan och fortsätter över asfalten mot ankomsthallen sveps jag upp av en stark lyckokänsla. Det är detta som är mitt liv nu. Jag är på väg någonstans, ännu inte framme, men satt i rörelse. Det finns en laddning i stegen, en tydlig närvaro av det möjliga: något som fjädrar, ger efter och trycker tillbaka när jag placerar fötterna mot marken. Jag har just fyllt 29 och jag känner mig för första gången på länge fullständigt samtidig och i fas med mitt eget liv.

 

Annonser