27.

På fotot kröker sig stranden genom kvällsljuset. Man fyller i allt det som kameran inte förmår förmedla: ljudet av vågorna som slår, den ljumma vinden, värmen mot huden. En blick som fäster någonstans långt borta, som tar ögonkasten och förlänger dem mot evigheten. Det finns en punkt där allt samlas, detta panoramas flyktpunkt; jag tror jag vet vad som sker där.