En notering från en gammal anteckningsbok som jag hittade när jag egentligen letade efter något annat

När jag hör att du ska besöka staden drabbas jag av impulsen att med en gång berätta om allt jag minns därifrån. Jag vill sätta mig bredvid dig med kartan, anteckningsboken och fotografierna, låta fingertoppen glida längs gatorna och ordna bilderna i sekvens: där gick jag, detta såg jag, dit kan du också bege dig. På så vis konstruera en rutt som du kan följa och med transponeringens hjälp få våra blickar att smälta samman. Det är en fånig impuls, jag inser det. När jag var där önskade en del av mig alltid att du också hade varit det. Då hade vi gått tillsammans längs de dammiga gatorna i julihettan, sett på snön som gnistrade i solskenet och vinterskymningen som sänkte sig över jugendkvarteren. Så kommer det aldrig att bli, och det vet vi ju; vi vet att det här är så nära vi kommer. Det kommer en dag då det inte heller spelar någon roll. Så egendomlig är tiden att också minnet av denna längtan och dessa misslyckanden till slut kommer att glädja oss.

Annonser