76.

av Gustaf

Nationalbiblioteket är på alla sätt sig likt. Det är samma trappsteg som leder ned till våningsplanen under parken, samma källarluft därnere och samma vinande från mikrofilmen när den spolas tillbaka. Två år har gått; det är som att de aldrig har passerat. Detta är en byggnad vars hela syfte är att absorbera tidens gång och hålla kvar det som annars vore förlorat i världen. Det döda gjort möjligt att röra vid som levande, pånyttfött för våra händer. Mest av allt liknar det en besvärjelse: en upprepning av vissa särskilda fraser, avsedd att väga upp en grundläggande brist hos tillvaron som den bedjande på egen hand inte förmår förjaga.

Annonser