21.

av Gustaf

Länge går tågen nedanför berget, strykande längs klippväggen som skamsna hemvändare eller rymlingar på flykt i mörkret. Sedan tunneln. Den skär genom berggrundens förstenade tidslager, kapslar in oss som resande i dem. Gjutformens fibrer är fortfarande synliga i betongen: avtryck av blodådror, rottrådar. Ovanför våra huvuden är gatorna trädkronor. Och människorna? Löv som rister i vinden.

Annonser