Mellan varat och görat

Månad: maj, 2018

Aprillogg

Det är fredagen den 20 april. Våren är först nu på allvar. Koltrastar utanför. På vardagsrumsgolvet flyttar hunden från solfläck till solfläck: ett solur som mäter en främmande, men samtidigt mycket välbekant tid. Det molar, jag skriver; allt väntar, vägande.

Annonser

Tim Wilson, försvunnen

Help find Tim Wilson.

Jag vet inte varför gruppen dök upp i mitt Facebookflöde, men när den gjorde det klickade jag. Nu följer jag sökandet efter trettiosjuårige Tim Wilson, försvunnen sedan den tjugoandra april i ett skogigt grönområde i Nashville.

Gruppens kommentarsfält är fullt av människor som anmäler sig som frivilliga till skallgångskedjorna, ger tips på myndigheter att kontakta – kanske har delstatspolisen helikoptrar utrustade med värmekameror? – och lovar att hålla utkik eller gå en extra runda i området. På en karta över parken ritar någon ett rutnät. De delar som redan genomsökts markeras med grön färg. Strömmen av böner och förhoppningar om att han ska återfinnas oskadd tilltar i takt med färgen. Att se det ske i realtid är en svindlande upplevelse.

Vi pratar ofta om faran med de sociala mediernas atomiserande tendenser, om hur de låser oss inne, var och en i sin egen bubbla, där vi ser det vi vill se och får bekräftat det vi redan trodde oss veta. I någon mån stämmer det. Samtidigt bär de också på en annan, långt mer hoppfull möjlighet. I flödena, och kanske ännu hellre om vi lämnar dem och planlöst klickar oss fram, från en individ till nästa, öppnas fönster som vetter mot okända liv, levda parallellt med de vi själva lever.

Det påminner om den tyska filmklassikern ”De andras liv”, tillgänglig på SVT Play, där en Stasiagent plötsligt förlorar tron på systemet då han sätts att övervaka några konstnärer och på nära håll ser dem leva och hoppas. Förstås är sammanhanget väsensskilt, men principen är ändå densamma: att se människor vara människor är att själv bli människa. De andras liv skulle kunna vara ditt eget.

Vi vet förstås att det är så, men att faktiskt också se det gör något med insikten. Aldrig någonsin tidigare har den varit så tillgänglig för oss som nu, aldrig över lika stora avstånd – geografiska, språkliga, sociala och kulturella. Vem vet vilka konsekvenser det kan få? Kanske blir vi avtrubbade, kanske mer känsliga. (Jag vill tro det senare; spegeleffekten går inte att värja sig emot.)

Tim Wilson är fortfarande försvunnen. Men man söker honom. Det är vad människor gör då en av oss förlorats.

Publicerad i Opulens den 7 maj 2018.